Growler's kennel

Äntligen har jag fått husse att sätta sig vid tangentbordet, jag har tjatat länge på honom. Han säger att jag inte får skriva själv! Han tror nog inte jag kan för att jag har så stora tassar, han har i alla fall lovat att skriva det jag säger åt honom.

Förresten, varför gav ni just mig i uppdrag att utbilda den här familjen till hundägare? Ja, ja, de har väl lärt sig en del men har mer kvar att lära, det är säkert. Det här med mat t.ex., sa ni till dem att jag bara ska ha mat tre gånger om dagen? Det är ju en hel evighet mellan måltiderna, och inte sticker de till mig något när de själva sitter och smaskar, inte. Det är tur att kvällsmaten finns, fil och äggula är jättegott!

Annat som man kan tugga på är ju skor men de är ganska stränga här, bara jag bär iväg med en en liten bit så är de på mig. Ett tag kunde jag också få tag på några riktiga godbitar, använda sockar är ju en delikatess. Dessvärre har de bytt lådor i tvättstugan så jag kan inte komma åt dem längre. Nu är fotbollssäsongen över också så Marias och Annes benskydd är undanlagda, de var nästan ännu godare.

Jag vet inte riktigt vad jag heter, vet ni? Jag trodde länge på "Nej" men det är det nog inte, kanske snarare "Duktig hund", de låter så glada när de säger det. Matte har också kallat mig "Kiss-Niklas" men det var ett tag sedan. "Rufus" är också möjligt att jag heter, de smilar upp sig om jag vänder mig mot dem när de säger det. Nja, jag håller nog en knäckebröds bit på att jag heter "Duktig hund". Nej förresten, inte en knäckebröds bit, den går ju att äta, jag sätter en pinne istället, det finns det gott om här i trädgården! Trädgården är kul, förutom pinnar så finns där tre kaniner som jag vill leka med men om de är ute när jag kommer ut, så stänger husse genast in dem i sin bur, fånigt eller hur? Jag tycker de kan få springa runt innanför sitt stängsel så kan jag springa utanför, det gör väl inget? Det finns också en massa buskar och andra växter som man kan meja ner, jag har inte lyckats med alla än men jag är på god väg.

Vi var hos veterinären för en månad sen, de höll på att falla baklänges när de såg mig. De sa jag var så gullig att de ville äta upp mig och en trodde jag var en björn och hörde hemma på Järvzoo, har de inte sett en Njuffe förr? De var snälla i alla fall, jag fick hundgodis av en tant och en annan kände på mig och sa att jag inte var för tjock. Husse sa förresten att jag skulle få en spruta men det märkte jag inget av, de kanske glömde den?

Nu ska ni få höra vad som hände igår. Då tog husse med mig till ett rum där jag bara varit några få gånger förut, den dörren brukar alltid vara stängd. Sen tog han och blötte ner hela mig, så blöt har jag nog aldrig varit förut, och så tog han något som blev till ett vitt skum i hela pälsen och mässade hela tiden att jag var en duktig hund och sen på med den där strilen igen. Jag tycker jag såg lite löjlig ut efteråt, pälsen var alldeles korkskruvslockig och det passar sig ju inte på en tuff vilde som jag. Det blev bättre när jag blev torkad med handdukar och blås, då blev pälsen superfin, det tycker familjen också.