Voff på er

Voff på er!

Nu har jag fått övertala familjen att sluta surfa och hjälpa mig med mitt julbrev, jag måste ju berätta vad jag har haft för mig i år.

Jag har varit ute i trädgården jättemycket, för nu har jag blivit en stor och klok hund som kan vara ute utan att försöka leka med kaninerna. Det kan möjligen ha något att göra med att matte satte upp en fånig plingplong-mojäng på deras galler så att jag inte ens kunde gå förbi och vifta på svansen utan att det blev ett väldigt liv och alla kom springande. Jag tyckte att det var lite oschyst, men matte var minsann väldigt nöjd med det där påhittet.

Men då kunde jag förstås ligga vid porten och titta på folk istället, folk är egentligen mycket skojigare än kaniner. Porten byggdes en gång för att hålla småmattarna inne på gården, men den fungerar (tyvärr) på stora hundar också. Det finns i alla fall en ganska stor glugg nertill där jag kan sticka ut huvudet och spana in vad som händer på gatan. På porten sitter det en skylt där det står ”I can make it to the gate in three seconds, can you?” Det är engelska och betyder att här bor det en trevlig hund som vill hälsa på alla som kommer förbi. Ibland ser folk skylten först och mig sedan, och då kan de säga ”Titta det ligger faktiskt en hund här!” Ja, människor är underliga, varför skulle det annars finnas en skylt? Riktigt roligt blir det om folk går till vänster och svänger runt hörnet på vårt hus. Då galopperar jag över gräsmattan och igenom ett buskage (matte undrar varför jag inte kan ta vägen bredvid buskarna istället, men det är ju inte alls lika kul) och så ställer jag mig på bakbenen vid staketet och hälsar på folket som kommer runt hörnet. Det är jätteskoj, då gör de ett litet skutt och sedan säger de ännu roligare saker som ”Shit, vilken björn!” eller ”Håhåhå, kolla in jycken!”. Matte undrar om familjen blir skadeståndsskyldig om någon plötsligt ramlar död ner. Hon har en del underliga idéer min matte, varför skulle någon ramla död ner vid vårt staket för att jag är där?

I år har vi tjuvstartat med julfirandet, i alla fall med köttbullarna. Jag måste åka till veterinären igen för jag fick ett sår på kinden. Husse och matte tvättade och smetade med kletiga salvor och jag hjälpte till så gott jag kunde med tassen. Men det uppskattade de inte alls utan de satte på mig en uppblåst gummiring! Jag, en vattenhund, måste gå omkring med en simring runt halsen, kan ni tänka er! Som tur är tar de av den när vi går ut, annars skulle jag ju få skämmas när vi träffar andra vovvar. Det blev inte blev bra av salvkletandet så de fick en annan medicin att stoppa i min mat. Det är här köttbullarna kommer in i bilden, för om jag då lyckas spotta ut lite av medicinen stoppar de in den i köttbullar istället! Först var det stora bitar medicin som var lätta att spotta ut. Sedan började de hacka den i mycket mindre bitar och då blev det besvärligare, men några små bitar lyckas jag oftast lämna så jag kan få en liten köttbulle eller två efter maten. Jag vet inte vad jag ska tycka om det här, ringen är inget vidare men köttbullarna är smaskens. Fast köttbullar får jag i alla fall till jul så det vore nog bra om det läkte snart så jag kunde bli av med ringeländet.

Annars är det inte så ofta jag lyckas få tag på någon extra godbit numera, familjen har blivit alldeles för bra på att gömma allt gott. En gång när jag var ny här åt jag upp hela degen i bakmaskinen en natt när de trodde att jag sov. Då blev jag ganska risig i kistan, så det har jag inte gjort om. Men det har ju funnits andra intressanta saker man har kunnat få tag på, obevakade mackor och sådant, men det händer inte så ofta längre. Husse stoppar sina mackor i ugnen om han måste lämna köket, där jag kan se dem fast jag inte kommer åt dem, grymt va? Då är det bättre utomhus, rätt vad det är måste han gå in och hämta någonting och ute har han inte så många gömställen. Dessutom, om jag har tur, kan det blåsa av någon god ostskiva. Parmesan är mums, visste ni det, och norsk getost är inte så tokigt heller. När husse äter sina ostar inomhus brukar jag sätta mig bredvid och försöka flåsa så det ska fladdra ner någon liten ostskiva på golvet. Jag har inte lyckats än, men jag är en optimistisk vovve som alltid gör nya försök.

Nu ska jag vila upp mig inför jul. Det skojiga med julen, förutom köttbullarna då, är att det är en massa flockmedlemmar hemma hela tiden, men man blir ju ganska trött av att hålla ordning på alla människor som går ut och in och springer fram och tillbaka, så jag måste nog ta igen mig lite extra de närmaste veckorna.

Julvoff till er alla från mig och min flock!

Rufus

Det är härligt med hängmatta!