Voff mammamattarna!

 

Tack för senast, det var skoj att få träffa er och de andra vovvarna under en vecka i somras, det var snällt att jag fick komma fast ni hade en massa små att ta hand om, så att resten av flocken fick åka på semester. De åkte någonstans där det var jättevarmt, ingenting för en njuffe.

Hoppas att alla valparna har fått komma till bra familjer. Jag och de små mattarna tyckte att en skulle kunna flytta hit till oss så skulle jag få en kompis, men husse och största matte tyckte inte att det var någon bra idé, jag vet inte riktigt varför. Det skulle vara skoj med en polare, men det skulle förstås bli lite ont om plats i bilen och under köksbordet. Familjen tycker att det är ganska trångt under köksbordet redan nu, men de kan i alla fall värma sina fötter på mig allihop. De säger att definitionen på en familjehund är en hund som är stor nog för att alla i familjen ska kunna klappa den eller värma fötterna på den samtidigt, alltså är jag en bra familjehund. (Matte säger också att en familjehund är en hund som kan vara i vägen för hela familjen samtidigt, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om hennes version.)

Den börjar bli ganska väldresserad nu, familjen. De vet att jag vill ha nytt kallt vatten i min skål, inte gammalt ljummet blask som stått i flera timmar. Om jag går till vattenskålen och tittar lite uppfordrande på dem så kommer det så småningom någon och häller ut det gamla och fyller på med nytt. De har också lärt sig att jag vill ligga i farstun där det är kallt och skönt och där man kan ha lite koll på vem som kommer och går. Ibland stänger de dörren, det blir så kallt inomhus säger de, men som sagt, de börjar bli ganska väldresserade så det brukar räcka med ett väl valt  voff så förstår de att det är dags att öppna igen.

 

I år har jag varit en sväng till veterinären igen, familjen påstod att jag måste ha ont i ett ben för jag haltade. Hon hittade inget fel på mina ben, men jag fick gå jättekorta promenader i flera veckor, det var inte alls roligt. Matte hade någon idé om att det skulle kunna hänga ihop med mina försök att bekanta mig med kaninerna, det är ju ganska mycket man måste flytta på för att komma i kontakt med dem, hon trodde att det kanske hade något med saken att göra.

Vi är faktiskt fortfarande inte riktigt överens när det gäller de där kaninerna. Det är en kanin mindre nu, men det är inte mitt fel! Men alltså måste jag ju försöka bli bekant med dem innan de hinner dö undan allihop, eller hur?

 

Nu är det snart jul igen, det är trevligt med de där köttbullarna, men annars är det faktiskt ganska jobbigt med julafton, det kom jag fram till förra året. Då klämmer hela familjen in sig i ett rum där det är alldeles för varmt, de eldar till och med en brasa i ett hörn, det är väl onödigt när de har en njuffe att värma sig på? Sedan sitter de där i flera timmar och plockar fram grejer under det där stora trädet som de har dragit in. Jag måste springa runt, runt i värmen i flera timmar och till slut är rummet fullt av grejer och papper som jag inte får ta och det finns ingen plats för en lagom stor hund i sina bästa år. Tacka vet jag dagen efter när det har lugnat ner sig, i fjol sov jag hela juldagen.

 

Sedan kommer något som heter nyår, då beter de sig också underligt, familjen. Då är de på övervåningen allihop och tittar på något som exploderar nere på stan. Det gillar jag inte alls, ja det där som exploderar och smäller bryr jag mig inte så mycket om, men att de lämnar mig alldeles ensam här nere när de roar sig där uppe, det är jag inte alls nöjd med. Men sedan kommer husse ner och går en liten extrarunda med mig som tröst, när det har smällt färdigt är det lite skönare för mina hundöron, säger han. Fast förra året var det visst någon som hade tagit fel på tiden, för när vi kom ut brakade det loss värre än någonsin. Jag tar det mesta med fattning så det gjorde inte så mycket. Då mötte vi några som undrade om man alltid måste gå ut med hunden klockan ett på natten, undrar vad de menade med det?

 

Jag hoppas att det inte smäller så mycket hos er och att alla vovvarna mår bra och att ni får en bra jul! Kanske ses vi nästa år igen?

 

Jul-voff till tvåbenta och fyrbenta

från Rufus

 

Som ni ser är jag med i alla lägen, som här vid årets pepparkaksbak.