Voff alla tvåfota och fyrtassade!

Vet ni vad som har hänt sedan sist? Jag har blivit tvåsiffrig! Egentligen vet jag inte riktigt vad de menar med det, det har något med ålder att göra, men jag har kommit fram till att det är väldigt bra för en vovve att vara tvåsiffrig. Ni vet den där veterinären, hon pratar ju alltid om ”gamla herrar” och allt vad det är. Det där snacket har jag aldrig förstått mig på, jag är en lagom tjock hund i mina bästa år, det har jag alltid varit. Men på något sätt har familjen visst börjat tro på det där tjatet om ålder och det har visat sig ha sina fördelar. De är ju så snåla med godsakerna här så man får alltid hålla koll för att se om de råkar glömma något gott på något lämpligt ställe. De flesta ställen är lämpliga för en njuffe faktiskt. Det blir visserligen ett väldigt hallå om man försöker idka lite självservering, men ibland kan man lyckas, så det gäller att inte ge upp. Men kan ni gissa vad som händer nuförtiden sedan jag blev tvåsiffrig? Jo, först morrar de lite grand, men sedan säger de ”vilken tur att han är med fortfarande”, och kliar mig lite bakom örat! Kan ni tänka er, den här gamla familjen kan man fortfarande träna upp! Nu ska jag bara finslipa tekniken att förse mig utan att de märker det på en gång.

Vi har inte varit så mycket hos veterinären i år och tur är väl det för det verkar ha blivit jättedyrt, visste ni det? Husse envisas ju med att vi ska dit ibland för något som han kallar vaccination. Jag har aldrig riktigt förstått det där, men det är samma lilla ritual varje gång, först ska jag stå på ett särskilt ställe och vifta på svansen så får jag något gott och så skriver de ner något på ett papper. I år hände det något konstigt som aldrig har hänt förut, husse tittade upp och sa ”Oj då!”, det måste ha varit när han såg priset har jag räknat ut, för sedan KRYMPTE mina matportioner, och kvällsfilen blev mycket blaskigare! Nej, det där veterinärstället ska vi faktiskt undvika i fortsättningen om jag får ha något att voffa till om.

De där små taggiga figurerna, igelkottarna, har sprungit här hela sommaren i år igen. Jag har jobbat hårt för att bli kompis med dem men de är verkligen svårflirtade. Det hjälpte inte ens att jag tog till mitt specialtrick som jag gör när jag möter små varelser, då brukar jag nämligen lägga mig ner så känner de sig lite större och modigare. Inget fungerade på de där taggbollarna. Nu har de inte varit här på ett tag, matte säger att de har gått i ide, de sover visst hela vintern. Det verkar ju jättedumt, då missar de allt skojigt man kan göra i snön, för att inte tala om godsakerna man får på julafton! Jag kanske kan sniffa rätt på deras ide och lägga dit en köttbulle så de också får fira jul, vad tror ni om det?

Vi får hoppas att husse har hämtat sig efter chocken hos veterinären och att han har sparat ihop lite pengar igen så det blir köttbullar och små korvar till jul som det brukar. Nu när man har blivit tvåsiffrig kanske man kan tigga till sig något annat gott också, en liten bit parmesan kanske?

Hoppas att ni absolut inte kan motstå alla bedjande njuffeögon på julafton utan att alla fyrfotingarna och deras mattar får en riktigt

GOD JUL!

önskar

Rufus och flocken