Voff voff!
Idag när jag fick snö under tassarna för första gången på jättelänge kom jag på att det snart måste vara jul och sa till matte att nu måste hon hjälpa mig att skriva brev igen. Snö under tassarna är härligt, för då kan man få ta en liten vilopaus för att slicka av dem! När jag är ute på promenad med husse brukar jag kunna lägga mig en liten stund och ta igen mig, men matte tycker att jag kan ligga när jag är hemma och inte när vi är ute och går! Ibland lurar jag henne och lägger mig snabbt i alla fall när hon tittar bort. Det kan löna sig bra om hon är lite jäktad, för då kan det dyka upp något gott ur hennes ficka när hon vill att vi ska gå igen, och något gott kan en liten hund aldrig motstå. Men nu när det är snö måste jag ju få lägga mig ibland och slicka rent tassarna!
Men både husse och matte tycker att jag är en duktig hund när vi är ute och går för jag skäller aldrig på andra hundar fast det är en massa hundar som för ett väldigt liv när de ser mig. Vi förstår inte varför de håller på så där, men jag brukar inte bry mig så mycket, vi traskar vidare och lyssnar på när deras mattar och hussar står och skäller tillbaka på sina hundar. Husse och matte tycker att det är ganska festligt, fast jag tycker att det vore roligare att bli kompis med alla de andra vovvarna.
Nu är det snart dags för köttbullarna igen! Det ska bli gott, fast i år har jag gått in för nyttigheter som frukt och bär. Ni vet ju att de är väldigt snåla med godsaker här och har blivit experter på att gömma allt gott. Men frukt är nyttigt, det har jag hört dem säga, och faktiskt brukar de låta frukten stå framme i köket. De tror inte att jag är intresserad av den, för familjens äpplen i trädgården är inget vidare så dem brukar jag inte bry mig om. Men plötsligt hade de en ny sorts äpplen i skålen som var jättegröna och luktade såååå gott. Och det var de också. Åtminstone det enda äpplet som jag lyckades få kalasa på innan de åkte in i kylskåpet. Det är lite orättvist att självservering bara gäller tvåbenta, tycker inte ni också det? Men det är bra med trädgården, för allt gott som växer där går inte att stoppa undan! Fast ni ska veta att de försöker! De gjorde i ordning ett jordgubbsland i somras och det var ett väldigt pyssel med nät och grejer för att inte fåglarna skulle äta upp bären. Fåglarna ja, de sa faktiskt inget om hundar! Det var ju lite synd att de kom ut just när jag hade lyckats ta mig in under nätet, så jag hann knappt smaka på några gubbar alls! Men jag har i alla fall aroniabären, de är verkligen smaskens! De växer ute vid stugan i fina klasar på perfekt njuffehöjd. När familjen är upptagen med att hugga ved och sådant brukar jag smyga mig fram och mumsa lite i all tysthet. Om jag har tur tar det ett tag innan de lyfter blicken från veden, för när de gör det är det slut på det goda. Då kommer de springande med skålar för att ”rädda” bären och börjar diskutera om sylten blir bra om det är ”hundslem” på dem, har ni hört va?
Vet ni vad, förra året fick jag både köttbullar och små korvar på julafton! Undrar om det finns något annat gott som jag kan få prova i år? Jag måste öva på min allra bästa bedjande blick, den kan de ju inte motstå när det är jul!
En riktigt GOD jul till alla!
önskar Rufus och flocken
Man får skynda sig innan de kommer med pytsarna och börjar plocka!