Voff igen!

Tänk att det har gått ett helt år och nu är det dags igen för familjens konstiga påhitt med träd inomhus som man inte får kissa på och den här jobbiga dagen med alla paketen som de ska öppna i det där rummet med brasan. Pust. Men är man en familjehund så är man med sin familj i vått och torrt och kallt och alldeles för varmt också! Och det brukar ju vankas lite godsaker så det är nog inte så dumt med jul i alla fall.

Sommaren var inte så kul i år för jag fick ha en sådan där tratt hur länge som helst. Lite äventyr blev det i alla fall, som den dagen när jag gick på en egen liten utflykt när vi var i familjens stuga. Husse och mattarna har satt upp band runt tomten som de tycker att jag ska hålla mig innanför, men de där fjuttiga banden är ju ingen match för en njuffe och man är ju inte mer än hund och ibland kan man glömma bort sig… Så en dag i somras tog jag mig en liten promenad och kom till en stuga med en dörr som var öppen och såg inbjudande ut. Där bodde en trevlig dam, fast hon ville inte att jag skulle gå in, så hon band fast mig vid grindstolpen och sa att jag skulle vänta tills det kom någon och hämtade mig. Det tog inte lång stund förrän matte kom ångande och tyckte att jag skulle följa med hem istället. Jag hade gärna velat stanna ett tag, det kom folk från grannstugan också för att hälsa på mig så det blev ganska kul det hela, men matte plockade en näve blåbär till mig och är man hund så kan man alltid övertalas av något gott, så vi gick hem igen. Matte hade varit jätterädd att jag hade sprungit ut i skogen och att de skulle få leta efter mig hela natten, sa hon, men varför skulle jag ränna ut i skogen när det finns en massa trevliga människor att hälsa på alldeles i närheten? Innan vi gick bad hon de där människorna om ursäkt för att jag hade ”rymt”, har ni hört så knäppt, det förstod jag inte alls, gör ni?

En annan ljuspunkt i somras var den dagen jag fick en jättesmaskig middag. Visserligen skulle det där köttet som låg i matsalen för att tina egentligen ha blivit familjens middag, men när det var färdigtinat och de glömde att stänga dörren och det råkade gå förbi en hund, som det var synd om för han måste ha tratt, och det doftade så gott… Och matte sa faktiskt att det var ganska skickligt av mig att bara ta köttet utan att slabba ner och förstöra något och att bara välta två av stearinljusen fast jag hade den där besvärliga tratten på huvudet. Det bästa var att det tog så lång tid innan de märkte något att jag hade gått ut för länge sedan, och då kunde de inte skälla på mig! Fast sedan glömde de faktiskt att ge mig min vanliga middag den där dagen och det är väldigt vad de kollar dörrarna noga nuförtiden.

Jag tycker att jag har lyckats uppfostra den här familjen ganska bra nu. De påstår att jag inte har några talanger som vakthund, men de kliar mig bakom örat och säger att jag är världens bästa familjehund istället och det duger bra för mig. Jag vet inte riktigt vad de menar, vad är det jag skulle vakta för någonting?

Det ska jag fundera på en annan gång, nu ska jag tänka köttbullarna som vankas om några dagar!

Smaskig jul till alla två- och fyrbenta

önskar

Rufus, BIF

och flocken

Det är klart jag hjälper till med hammocken, vad vill ni att jag ska göra?

Visste ni inte vad BIF är, det betyder Best In Family !

© Growler's kennel